Jag längtar tills jag slutar jobba, nästa torsdag. Jag fattar inte att jag kan tycka att det är så jobbigt att arbeta! Vi planerar våra dagar själv, har inga chefer som kollar efter oss nu när alla har semester, ingen som ser att vi tar en timmes kaffepaus när vi egentligen bara har en kvart och dessutom väldigt slöa arbetsuppgifter. ÄNDÅ gnäller jag så fort jag får chansen.
Hur ska jag klara mig i den stora världen..?
Annars försöker jag träna så mycket jag hinner. Jag vill ju inte dö under tävlingen. Varken av skam eller hjärtattack..
Jag har börjat få skolångest. Jag har inte målat på hela sommaren. Inte alls!! Mina föräldrar målar om huset nu och inte ens där har jag rört en pensel.. Vilket dessutom får mig att framstå som ett slött barn.
Jag har en grundad duk i mitt rum och inga ursäkter för att inte måla på den. Men jag känner mig inte inspirerad över huvud taget.
Och så har jag ångest över hur jag ska kunna försörja mig sista året på Idun när csn-lånen är slut..
Hojja...
Okej. Summan av kardemumman:
Dagsform: Mesig 2:a...
/s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar