
Jag har alltid velat ha en mops. Jag minns fortfarande vår mopsdiskussion i matsalen Ribban... Du sa att mopsar var fula. Men Kolla på den här lilla skrynkliga kroven. Ögonen har ett sånt där bekymrat uttryck. Pälsen på huvudet och öronen är så lent att klappa på. Hon världens gladaste också, och ibland låter hon som en liten gris. Hallå, erkänn lite att hon är söt? Jag är fullständigt bländad av kajsa, och när jag är med henne så förvandlas jag till mopsmamma. Tyvärr är jag inte hennes matte...
En vacker dag, när jag har stadgat mig så ska jag också ha en liten Kajsa. Vi ska vara lyckligast i världen.

Här är jag och Kajsa, vi leker. Jag jagar henne efter bollen, och när jag har bollen jagar hon mig. Sött va? Ibland trycker hon in bollen så långt in i hennes lilla mun så hennes ansikte skrynklar ihop sig så hon ser ingenting.
Och nu när jag läser igenom inlägget märker jag hur jävla töntig jag låter.
ÅH SÅ SÖT!!!
SvaraRadera