Never ending story

Vissa saker tar aldrig slut och kommer alltid tillbaka, vad man än gör.

Det skulle vara bra om det handlade om pengar till exempel. Tänk att alltid ha ett stadigt konto på ca 250 000 som lägsta belopp.

Eller att ha en kyl som fylldes på av sig själv med precis den mat man var sugen på. En go stek på lördan, fet hamburgare på bakis-söndagen och snabblagad korv på tisdan (eller kanske alla dagar om man heter vulva eller snyggpojken)

Och tänk att ha en kläder som aldrig tog slut. Nya varje gång man öppnade garderoben. Mm, det hade vart fint.

Då hade man aldrig behövt varken jobba, handla eller gå omkring med kläder man hade i 9:an.

Fast då får man väl se till vad man har istället. De saker som på riktigt aldrig tar slut och som alltid kommer tillbaks.

Som till exempel alla min hatsysslor. Och förutom dom gamla vanliga, tvätta och diska, har jag idag blivit påmind om en till. Klippa gräset. Inte kul. Myggit, svettigt, högljutt. Och otacksamt, för i övermorgon är det ju lika långt igen.

Samma sak med att skotta snö. Så otroligt frustrerande. Jag blir aldrig så arg som när jag skottar snö. Och det värsta är att jag inte har någon att vara arg på. Gud..? Moder Jord..?

Fast till skillnad från att klippa gräs så är det ett nödvändigt ont, på rikigt. Om man inte vill gräva en bivack i snödrivan för att man inte kommer fram till ytterdörren vill säga. Gräset är de ju bara mamma och grannarna som bryr sig om.

När jag är här hemma får jag lust att köpa ett hus i Abisko, utbilda mig till bergsguide, bara gå omkring i snygga friluftskläder och inte äga en jacka som inte är funktionell. Jobba med folk som är förbluffade av fjällen, vara ute hela dagarna och jag kan till och med tänka mig att skaffa en hund. Passar som in i min vision.

Klockan 00.30. Toppen av Njulla. Två underbar vänner. En bag in box.

Såhär tänkte jag ha det. Varje dag.

Men eftersom jag inte lever det livet just nu vill jag kompensera genom att köpa massa friluftsgrejer. Ungefär som när jag känner mig tio gånger mer vältränad när jag går omkring i träningskläder än i vanliga kläder. Och som när jag tänker att våra ekologiska aprikoser inte är lika onyttiga som oekologiska och därför kan äta många fler. Jag lever i en lögn.

Men just nu funderar jag på ett par bra vandringskängor. En bra investering tror jag.

Nu sängen, sen jobbet och snart frihet.

Jag tror jag kommer ner till Stockholm i slutet på augusti förresten, vid 26:e tror jag. Då ska vi ses!

/S