Träffade exet idag. Andra gången sen vi gjorde slut i början av september.
Jag = Emo.
Fick se hennes nya lägenhet, den var fin. Där stod vår gamla soffa. Konstigt.
Vi pratade, grät, kramades. Grät och pratade. Och grät lite till.
Har sån jävla huvudvärk nu. Har tagit en ibumetin, en resorb och en noskapin. Sågs mellan fem o halv nio.
Så har vi precis pratat på telefon i en halvtimme tills nu.
De gånger vi pratade på telefon innan vi skulle sova var ju när hon var på landet och jag var hemma i stan i vår säng. Annars sov vi alltid tillsammans. Men hon är inte på landet, och vår säng står inte här längre.
Så konstigt. Allt är så konstigt. När jag ser på henne så tänker jag ju att det är min flickvän, men det är det ju inte.
Vi pratade om att ingen vill vara tillsammans med den andra, att vi inte är kära i varandra, men att vi älskar varandra. Det är så hårt att höra. Att hon ser på mig och säger att hon inte är kär i mig, att hon inte vill vara med mig. Så jävla hårt... samtidigt som jag känner exakt samma sak.
Jag spelade Billie för henne idag, hon hade inte hört dem. Hennes första låt blev Billie The Vision & The Dancers – A Man From Argentina
//Casanovita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar