Även fast det är långt, så är ni skyldiga att läsa... be sure

Jag måste bara berätta om min ljufvliga fredag för er, mina klasskamrater. Det här är bara sådana dagar jag kan uppleva och ingen annan.

Dagen börjar med att jag vaknar upp ur min djupa schönhetssömn och inte hört min väckarklocka ringa. Jag vaknar alltså kl 09:05. Bra, tänkte jag. Jag hinner ändå till skolavslutningen som börjar halv tolv (trodde jag).

Jag klär upp mig och gör mig ASsnygg, för jag tänkte att alla i klassen måste ju komma ihåg mig som snygg. Inte som det där vandrade liket med säckig hållning och flottigt hår. Tyvärr så lade jag liiite väl mycket tid på mig själv, så jag missade självklart tåget och väntade på nästa timmes tåg.

Jag kommer in till stan nångång vid tjugo över ett eller två. Jag möter en förvånad Mirja på tunnelbanan som sade att jag missat hela avslutningen. Jag höll masken. Hittade på en snabb lögn att jag varit på min syrras student ( jag var ju så uppklädd)...

Jag går upp till kupolen lite sådär halvt matt. Där träffar jag Malin och Mimmi. Malin berättar att vi ska träffas på kvällen i vita bergs parken.

Jag var inte överdrivet taggad på att vänta i stan till åtta på att åka dit. Men tänkte att jag var ju uppklädd och allt och ville inte vara en tråkmåns. Så jag skulle klara det! En väntetid mellan 14-20:00.

Eftersom jag är fattig som en kyrkråtta så har jag inga pengar på mobilen, vilket är en mycket avgörande faktor för följande händelser. Jag var ju helt beroende av att någon skulle höra av sig till mig! Om jag hade kunnat ringa så hade dagen blivit mycket smidigare.

För mina sista pengar handlar jag en vindunk. Malin och jag bestämmer att höras ungefär halv sex.

Var åker vi då för att fördriva tid? Jo, EXET... Såklart. Det var ett misstag, ett jävla misstag. Efter lite sushi, två glas vitt och hej-då-bara-ett-sista-ligg så lyckades jag förstöra min håruppsättning och bli dumpad för andra gången. Fan alltså, min charm och mina skills i sängen verkade inte få honom att ändra sig. Och på vägen därifrån intalade jag mig själv; ALDRIG MER. Orkar inte sälja mig själv för kärlek.

Klockan närmar sig halv sex, Malin ringer och säger att hon ska på studentmottagning, men hon ska möta mig i stan kl 8. Men hon vill att jag ska köpa vin till henne.

Okej då.

Jag åkte till systemet och handlade en flaska vin. Skyndade in på apoteket eftersom min mens är försenad. Jag är rädd att vara på smällen med exet. Så jag köper graviditetstest. Köper den dyraste förpackningen, med två test i. Sen efter det hade jag bara 7 spänn kvar på kortet.

Klockan var runt sju. Satt vid Mariaberget och filosoferade, raderade hans nummer. Spelade ett spel på mobilen som jag redan spelat ut.

Sen åkte jag till centralen. Satt och väntade på en parkbänk som ett jävla miffo. Det kom två sliskiga italienare som satte sig bredvid mig på varje sida. Jag blev förbannad. Jag ville bara hem och grina. Fattig, dumpad, invalid mobil... Satt och väntade på att nån skulle ringa.

Sen gick jag till Ica och skramlade ihop några mynt. Köpte nån sån där bar, med nötter och yoghurt. Satt och väntade.

Klockan var tjugo över nio...Och då pallade jag inte mer. Malin skulle ju komma åtta, hon hade inte ens ringt. JAG SKULLE HEM! JAG VILLE FAN INTE ENS ATT NÅN SKULLE RINGA.

Då tjugo i nio ringer Malin. Ber så mycket om ursäkt för att hon fastnat. Men hon var på väg nu och skulle möta mig. Men det skulle ta 30 minuter innan hon kom (!). Då tyckte hon att jag skulle åka till vita bergsparken före och möta upp er.

MEN! Förgäves! Ni var inte ens där. Kan ni fatta...hur.jobbigt.det.var. när Malin ringde mig o ba: "Nej men det är ingen där..."... HELA DAGEN, FÖRGÄVES.

Jag ba: Nej jag pallar inte, jag åker hem nu, mitt tåg går om tio min.

Jag går till perrongen.

Guess what...

Mitt tåg är försenat 25 min!

Jag började bli så jävla pissnödig att jag trodde jag skulle sprängas. Men var ska jag gå på toa? Jag har inga pengar.

Jag väntar på tåget och hoppar på det.

Sen i Västerhaninge är det tågbyte, och även där väntetid i 20 minuter! UNDERBART.

När jag kommer hem till mitt kära Ösmo så får jag reda på att det inte går någon buss. Så jag går hem, en väg på 20 minuter i högklackat. Och bär på en väska, en vindunk och en vinflaska.

Min kissblåsa dunkar, och det kändes fan som att det läckt.

Jag kommer hem slänger mig in på toan.

Kissar. Kan ha varit det skönaste jag gjort?

Torkar mig.

MENS.

Hade inte behövt köpa dom där jävla grav.testen.


Ja, jag tror inte ni kan slå denna underbara fredag :) tyckte att ni bara skulle få veta, hur mycket jag stod ut med för att komma till vita bergsparken som jag inte vet var den ligger.


XXX ZORRAN