Är i Kiruna nu. Det känns faktiskt jäkligt bra. Det var typ femton grader och lite sol på flygplatsen. Så jag behövde inte frysa i mina uppvikta leggings.
Och sen fika jag på Safari med mitt Kirunagäng, the place to be. De har jorden största kanelbullar!
Känns avlägset att jag vaknade i Svedmyra i morse och nu sitter här i barndomsrummet. Som syrran för övrigt städade som hon lovat.
Jag har mitt rum nere i källaren, det mest eftertraktade rummet i huset. Här har man egen ingång, har varit användbart x antal gånger under tiden innan man fyllde arton kan jag lova. Och så har man en toa här nere. Och ett handfat i rummet, hur många har det?! Många plus med andra ord.
Men nu har syrran fått för sig att hon borde få sova här nere. Att det är hennes tur. Det skulle innebära att jag skulle vara tvungen att sova vägg i vägg med mina föräldrar, badrummet och datorn. Inte okej.
Fast fan, jag vet ju att hon har rätt och jag har egentligen inga vettiga argument. Damn.
Men jag kanske typ kan säga att jag har separationsångest och behöver en sommar på mig att rensa ut och känslomässigt lämna barndomen bakom mig. Ja, det låter sentimentalt men kanske funkar. Och när jag tänker efter kanske det är sant..?
Bjuder på en grym Kirunabild.
Tornehamn förra våren. Hoppa-på-isflaken-innan-dom-smälter-leken. Kul!
//Svedis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar